Åh jag har tråkigast i världen. Dumma mamma gnällde på mig för att jag inte skrev i min blogg men nu när jag väll gör det och ska leka spion på hennes blogg så skriver ju inte hon något, traitor.

Åh några gravitation bilder iaf, Shuichi <3, Hiro är hetast och K-san roligast med sina vapen, love you <3 Synd att jag redan sett animen 3 gånger annars hade jag kunnat se den nu och jag lyckas aldrig få tag på sista volymen i mangan :( Ska gå på biblioteket om ett tag iaf så då har jag något att göra, ska placera ut lite bookcrossing böcker också. Varför är det bara jag som tycker att det är en jätte rolig idé, nick och mamma gillade det inte(knäppisar). Så inom kort kommer 1984, cirkus direktörens dotter och frestelsen att finnas utplacerade i Härnösand för allmän upphittning.

Hittade värsta sidan hade ingen aning om att det fanns en sådan

www.bookcrossing.com

Så nu ska jag börja släppa mina böcker fria :D

Sitter och sjunger med i "Have you ever seen the rain", känner mig rätt nöjd glad(det blir nog så av Layla följd av först nämnda låt). Har orkat lägga in bilder på datorn, fasst dom hamnade på den bärbara vilket är rätt crap efterssom jag har allt annat på den stationära, men efterssom nick förvara moderkortet till den ute på golvet och jag råkade nudda vid det så stängde datorn av sig själv så jag tog den mer pålitliga av dom :p

Har iaf färgat mitt hår idag, svart, svartare som natten. Sen lockade jag det, såg ut som en mormor med mina papilljoter, men jag har fått för mig att det blir finare lockar med dom än med locktången, old schol you know it. Åh jag vill tatuera in en pin-upa. Gaah jag tröttnar på walking in memphis jag vill komma ihåg en gammal jätte bra låt jag kan lyssna på, får bli I say a little prayer for you.

Jaja skit samma, jag lägger upp en bild på mig som mormor iaf. 

Haha, tänkte att jag skulle förklara varför jag inte kunde sova iförrgår natt, efterssom mamma ringde mig och var orolig efter hon hade läst om det och det är en så dum anledning att hon kommer skratta åt det sen.

MEN, jag kunde inte somna för jag fick helt plötsligt världens ångest över att jag inte visste hur NANA mådde. För dom som inte vet är NANA en manga serie, och jag hade inte läst den på länge. Jag får alltid jätte mycket ångest av att läsa NANA, jag tycker att allt bara går åt helvete i den serien och så blev jag då helt plötsligt jätte orolig över hur det gick för Hachi och kunde alltså inte somna. Helt idiotiskt, Marielle kanske förstår mig

När jag var tio år skilde sig mina föräldrar. Jag var 12-13 när pappa flyttade 120 mil söderut(det är som flyttfåglarna, men han kommer hem mer sällan). Så vi tappade bort vår lilla enhet, men vi fick iaf en lillebror som tack för besväret. Leo kan vara en ängel och han har tre systrar som vakar över honom som hökar med milda ögon(Marielle har två systrar som vakar över henne med inte fullt så milda hökögon). Även om enheten inte längre finns kvar i verkligheten, så har den nu återskapats på internet. Vi kan nu spionera på varandras känslor, efter som vi nu alla fem har varsin blogg. Det är ett lite komiskt sumstitut för familje liv men jag är glad ändå. Efterssom jag för första gången på flera år kan känna att den pappan som har sitt bo flera oceaner härifrån, faktiskt är samma pappa som; brukade balansera mig i sin handflata, jag sex år gammal brukade spela cheopspyramid med och som jag kunde sitta i timmar och se spela prince of persia. Min pappa är tydligen mer som min pappa på internet.

Det är bra att jag kan hålla koll på mina systrar också efterssom jag inte kan ringa dom varje dag. Då kan jag sitta i Härnösand och glädjas åt Anne-Louise's perfekta latte-skumm, eller läsa hur Marielle återberättar saker som vi gjort tillsammans.

Mammas blogg har jag däremot lite problem med efterssom hon alltid ska vara så poetisk. Jag har lite smått utvecklat en fobi för hennes kreativitet, vilket är dumt. Jag ska försöka läsa lite i hennes blogg idag.

Kommer nog ett till inlägg lite senare idag om varför jag inte kunde sova inatt.

Ligger och lyssnar på vatten under broarna, den skivan pluggar in sig i mitt blodomlopp och gör mig mellankolisk, alla låtarna utom hjärterdams sista sång, den ger mig bubblande sockerdricka-lycka i magen. Vilket är konstigt med tange på att den är ett farväl. Skriver ner det jag tänker i mitt döskalle-block som jag fick av mamma. Egentligen bytte vi, jag köpte ett block som mamma fick så gav hon mig det här, så kunde ingen ana att vi slösat trettio spänn på papper för våra tankar.

Igår satt jag i Anne-Louise´s kök och drack öl och tänkte högt tillsammans med henne. Vi avhandlade hopp, och vad man skulle kunna göra för att slippa dö(vi var överens om att vi inte skulle såga av våra fötter för det), om man kan slita upp någons mage med händerna(vilket väkte diskussion tills vi kom att tänka på att man ju kan använda tänderna), weekends och annat man funderar över efter två öl på en fettisdagskväll. Jag tycker om sådana stunder med Anne-Louise, nästan lika bra som att kaosa när man handlar och att sjunga allsång i det slitna köket på krokusvägen.

Nu kommer det här pappret att vikas ihop och stoppas ner i min skokartong som jag sammlar mina och andras tankar i(och som dessutom doftar av rosor) och texten kommer att hamna på internet där fokl kommer kunna läsa om vad jag tänkte på just nu men som kommer att vara då vid den tiden.

Och som det står på insidan av pärmen på det här blocket;

Keep passing the open windows(tänk vad en självmordsbenägen clowns handlingar kan leda till)

Nu ska jag byta skiva; Söndermarken

Jag har drömt tusen drömmar nu imorse, om annika och om någon som skulle skjuta en häst, en fest hos mormor hela hennes hus var om renoverat, helt suddigt var det dom skingrar sig som rökpuffar just nu. Jag försov mig från skolan också, jag ville ju dit idag, en dag till så hade jag klarat hela veckan, det snöar iallafall ute det känns bra. Måste köpa en halsduk.

Jag har haft svårt att somna i några nätter nu. Det började med att jag bara låg kvar i sängen tills jag somnade. När det inte funkade längre så steg jag upp igen och gjorde skol arbeten. Nu inatt gjorde jag en koja av några stolar och en filt under bänken datorn står på, i inbillningen av att jag inte skulle känna mig ensam längre eftersom jag nu skulle vara ensam på riktigt. Det gjorde inte saken bättre jag kände mig bara ännu mer ensam, helt hysteriskt egentligen med tanke på att Nick ligger i sängen bara en till två meter ifrån mig. Det låter som vislingar när han andas. Jag pratade med honom för att se om han var vaken. Jag önskade att han skulle vakna, skratta och krama om mig och tala om för mig precis hur knasigt det var att jag la mig under data bänken. Det gjorde han inte så jag känner mig fortfarande ensam. Hoppas jag somnar snart, ska försöka sy en klänning imorgon.