Inatt har jag inte sovit en blund, jag har sträckläst norwegian wood. När man läser vissa böcker känns det ibland som om man har fått nya vänner, man tar någon karaktär till sitt hjärta och känner sig sedan helt övergiven när boken tar slut.  Fasst det är inte samma känsla som när man har fasstnat helt i en berättelse och bara vill gråta när den tar slut. Jag önskar att jag kunde träffa en människa som Midori, jag beundrar henne verkligen. Det är kanske så när någon har så många egenskaper som man själv saknar, jag önskar att jag också kunde vara stark och klara av att vara glad även när saker är jobbiga. Jag menar hälften av mina släktingar har inte dött i cancer, och jag kan ändå inte vara glad. Jag är mer som Naoko, och henne hade jag inte särskillt mycket till övers för. Det var i alla fall skönt att läsa något lite mer känslosamt efter att ha läst om jag kunde drömma, det betyder inte att jag inte gillade den boken, det var en sådan som fick mig att villja gråta för att den var slut även om det två böcker till i den serien. Det kanske är för att det är en ungdomsbok, men den känns inte riktigt som jag vill att det ska kännas, eller så är det för att jag läste den på svenska, jag vill köpa alla tre böckerna på engelska det kanske känns bättre då. Jag saknar sunshine jag hoppas verkligen att marielle inte har tappat bort den, känns som om det kan vara dags att läsa om den igen. Den boken är verkligen otrolig, det är den första boken jag verkligen känt för att läsa om, har läst den säker fyra gånger det senaste året och den blir bara bättre för varje gång, jag förstår inte hur det går till. Fasst jag blir ledsen varje gång jag har läst ut den för jag vill veta vad som händer sedan, men jag gillar Robin McKinleys sätt att se på saken, att om det inte kommer en berättelse som vill bli skriven till henne så kan hon inte skriva den. Att hon inte kan skriva en uppföljare bara sådär, så med det i åtanke nöjer jag mig gärna utan uppföljare. Haha jag verkar nog jätte virig men ha medlidande med mig efterssom jag trots allt inte har sovit på hela natten. Jag önskar jag hade fått veta hur det gick med Midori boken slutar lite oavslutat för henne men det är väl meningen att jag ska tänka ut det själv, fasst då känns det inte riktigt sant. Jag pratar i natt mössan