Jag minns hur pianot som står ensamt och övergivet på övervåningen brukade stå och skina i mormors vardagsrum. Jag kom att fundera på vad som kommer hända med det när mamma och anders och leo ska flytta till en gäststuga, tanken på att det skulle försvinna kändes hjärtskärande.

Jag antar att den bästa lösningen är att jag ser till att bo på nedersta våningen när vi flyttar, jag brukade faktiskt plinka sjömansgossen seglar i hamn på det tillsammans med mormor.

Hmm anne-louise kanske kan se till att bo på nedersta våningen annars, det har ändå alltid varit lite av hennes piano. 

Uuh idag är jag bakis, mår skräp. Men jag har världens bästa påslakan på täcket, det är väldigt "crisp" om någon fattar vad jag menar med det, när jag var påväg att somna tänkte jag as crisp as a winter morning och det är precis så det är.

Imorrn ska anne-louise komma hit och vi ska fira hennes födelsedag i förväg efterssom nick jobbar den 22a, det ska bli roligt, känns som om det var tusen år sedan jag och anne-louise hade lite kvalitets tid, typiskt mamma uttryck det där  ^^ Jag hoppas vi kommer få sten roligt iaf, jag tänker gå out of my way med tårtan, bara så du vet det om du läser det här anne-louise ;p

Idag fyller iaf annika år och det är skräp att jag inte kan vara med och fira, jag tänkte jag skulle försöka söka igenom min skalle och göra mitt bästa för att minnas när jag och annika lärde känna varandra efterssom jag inte kan ge henne en present nu, så jag ska försöka men det blir nog svårt eftersom mitt minne är ett såll och det är sju år sedan. Vi har känt varandra rätt länge nu sju år yay, vi borde göra något och fira tio års jubileum när vi båda fyllt 23 ^^

Jaja iaf nu försöker jag;

 Det var ett tag sedan vi hade börjat sjuan, man hade slagit ihop docksta och strinne/bjärtrå till en klass, alla gick runt och var lite skrämda av dom nya människorna som man skulle tillbringa tre skol år tillsammans med. Det var nog en massa gnäll och man tyckte dom andra var cp, jag vet att det var så. Vi skulle ha kemi, vilket är ett väldigt underligt ämne efterssom man aldrig har hållt på med det innan sjuan. Och efterssom lärare är så pedagogiska och vi skulle delas in i två grupper(en som skulle vara i kemisalen och en i klassrummet) så kapade läraren heltenkelt listan på mitten, vilket medförde att annika och cecilia claesson var dom enda från bjärtrå delen av klassen som hamnade i vår grupp(haha vilka efternamn dom måste ha, bara bokstäver efter L). Och för att göra det ännu roligare tyckte läraren att det var bäst att man arbetade tre och tre, stackars annika och cecilia jag kan tänka mig att det var lite jobbigt. Men efterssom Cathrine är trevlig av sig och faktiskt ville lära känna bjärtrå borna(jag erkänner att jag faktiskt inte var särskilt trevlig av mig då förtiden) så bjöd hon in annika till våran grupp. Och när hon och annika började prata så smög det sig in i min skalle bit för bit att annika nog var rätt lik mig i tanken, och sen var det klippt som jag minns det hade jag och annika jätte roligt, eftersom vi har exakt samma humor och Cathrine lär inte ha fattat vad vi skrattade åt. Det är nog rätt svårt att beskriva men jag fattade efter att ha pratat med annika i fem minuter att jag VERKLIGEN ville vara hennes vän, och att hon nog var en av dom bästa människorna i världen. Jag kan ju inte ha fattat det egenligen men det kändes som om jag visste att från och med nu så skulle den här människan bli min allra bästa vän, gah jag VISSTE nog egentligen ändå, jag visste iaf att det här var en viktig person, att det här var någon som jag skulle ta vara på. Jag tror jag när jag kom hem den dagen babblade på som en galning för mamma om annika, och jag hade ändå bara pratat med henne i 90 minuter eller någonting men det var som om jag visste det var lite som om det redan varit bestämt innan vi började prata, att det fanns ett frö där och när Christer bestämde sig för att dela in klassen i två grupper efter klasslistan så började det slå rot. Och sedan dess har det där fröet blivit till den mest storslagna blomman.Så det var ungefär så jag minns att jag träffade en av dom viktigaste personerna i mitt liv. Och det blev lite skräpigt beskrivet, jag ska nog skriva det bättre en dag men det vill sig inte riktigt när jag är bakis och trött. Hoppas du blev lite glad iaf annika, och grattis igen.

Ooh nu var det länge sen jag bloggade, men efter påtryckningar av somliga släktingar och vänner är jag tillbaka efter ett långt sommar uppehåll. Mamma fick igång mig igen när hon gnällde om det igår på vägen till sundsvall. Vi har varit och hämtat ut våra elton john biljetter, så nu blir det av. Det var tur att jag var med efterssom mamma var på god väg att tappa bort bilen, jag har tydligen inte fått mitt lokalsinne från henne. Jag lyckades även få tag på senaste one piece volymen på bokia vid torget, köpte sista volymen av one också efterssom jag kände att jag nog var tvungen att ha hela serien. Det var bra att jag åkte med efterssom jag hade skallen i källaren och jag mådde mycket bättre när jag hade varit ute en sväng. Hmm det hände inte så mycket mer igår som är intressant så jag lämnar det därhän.

Idag har jag sovit mycket, från klockan 21 igår kväll till klockan 13 idag, vilket faktiskt inte är SÅ underligt efterssom jag hade varit uppe i 36 timmar innan jag väl somnade. Sen gick jag på biblioteket <3 Var lite vilset efterssom jag i vanliga fall brukar ha letat upp vilka författare jag vill läsa i förväg och inte hade det idag, men jag lyckades knepa ihop fem böcker som jag lånade. Bibliotek är något utav det bästa som finns, det är som att meditera att gå runt och titta på böcker. När jag var påväg hem köpte jag singstgar 90'es som belöning för att jag faktiskt att vågat mig långt från lägenheten alldeles ensam. Sen gick jag hem och sjöng en massa.

Jag har äntligen varit uppe och hälsat på annika i Luleå också. Det var roligt, första dagen rammlade vi runt på stan och var fulla, haha vi satt ute i kylan en timme och bara pratade också, didn´t even cross or minds att vi ju kunde gå in och göra det istället för att frysa ihjäl där ute. Vi var på en jätte bra affär med massa anime och manga merchendise så nu är jag två one piece väskor rikare <3 Spelade massa rock band, jag vill SÅ ha ett ps3 att spela rock band på, märkte nyss att det tydligen ska komma till ps2 också men vårat börjar bli så skrotigt, bättre att uppgradera sig ^^ Vi snurrade runt på storheden och dollarstore också, käkade kräftor och drack en massa öl. Det var underbart att få vara med annika en massa, det var länge sedan vi hängde ihop i flera dagar. När jag satt på bussen hem fick jag ett mystiskt medelande av annika som tydligen syftade på något hon skrivit i min evighets almenacka, men det fattade jag inte förens jag blädrade i almenackan och hittade det(wah jag blev värsta glad annika <3). Hoppas hon kommer ner till härnösand snart så vi kan leka mera.

Har varit på urkult också, det började med att jag lyckades slarva bort allt annikas smink och en massa cigg och grejor, vilket var mindre lyckat men vi fick tillbaka det senare. Vi hade en resväska som skatt kista, vilken var fylld med öl, så vi hade kalaskul hela tiden, däckade dock klockan 2 på fredagen vilket var synd. Träffade en massa folk man inte träffat på länge och tittade på glesbydn spelningen, Christian fångade en T-shirt som han var mäkta stolt över. Synd att jag inte vågade ta med mig kameran så jag får sno bilder av anne-louise som jag kan framkalla och klistra i mitt fotoalbum som jag äntligen har börjat knåpa ihop.

Resten av sommaren har ägnats åt jobb jobb och åter jobb. Vilket var deprimerande. Och sedan har det nog inte hänt så mycket mer. Får återkomma när jag har något att dela med mig av

Jag är drunkey själv och har tråkigt. Igår räddade jag iaf livet på en fågel, det var fint. Den flög in i grannens fönster och blev bedövad i vingarna så jag tog hand om den och skyddade den från katter tills den kunde flyga igen <3 Jag ska nog berätta utförligare när jag inte är full ^^

Idag skiner solen och gör sitt bästa för att smälta bort snön till min födelsedag. Jag hoppas jag får en klarinett <3 Ska gå ut på balkongen om ett tag och sitta i solen i sällskap med min ensamhet och en mugg te. Det är sånna här gånger jag känner mig ensamast i världen, jag önskar att jag hade mina systrar här, mamma, pappa, annika eller bara någon att prata med.

Jag kanske kan skriva lite i mitt block, eller prata med mig själv, hoppas nån av grannarna hör och tror att jag har rymt från något mentalsjukhus ;) Jag skulle villja läsa sunshine för första gången idag, det hade varit perfekt. Dumma jag har lånat utt alla mina andra McKinley böcker så jag kan inte läsa min favorit författare :( jag hade velat ha en vän jag kunde plocka fram ur garderoben när jag behövde den, fan vad själviskt. Depp depp har hunnit ikapp one piece releaserna så kan inte titta på världens skönaste pirater heller. Jag kan inte hitta bra anime serier längre, ååh jobbigt, hade velat ha lite ny manga att sätta tänderna i(speciellt gravitation 12). Inga nya bra uppdateringar på onemanga heller. Allt utom vädret är mulet idag, dimma i hjärtat, mår kanske lite bättre när jag varit ute i solen ett tag. 

Idag tänkte jag berätta om MVG-doktorn för mamma föreslog att jag skulle blogga om honom. Mamma brukar skratta sten mycket åt saker jag berättar, hmm jag borde fixa tillbaka mina mariedotter bilder jag målade som hon tyckte var roliga och lägga upp bilder på dom. Iaf MVG-doktorn;

Sist jag var hos doktorn lärde jag mig att man var tvungen att låssas vara ett totalt nutcase för att få träffa en psykolog(vilket jag omlärde mig att man inte alls måste när jag var där igår). När jag kom dit och satt i väntrummet kom doktorn ut med ett fint litet prov, ett test för att evaluera mina kvaliteer som psykstörd. Detta prov innehöll frågor så som om jag bryr mig mindre om mitt utseende nu än förr?, om jag är mer självdestruktiv? och om jag orkar mindre?

Svara fick jag göra i dom klassiska hur mycket detta stämmer in på mig svaren allá:

stämmer mycket, stämmer ganska mycket, stämmer nästan inte, stämmer inte.

Tål att påpekas gör även att jag aldrig träffat människan som skulle läsa det här förut och det faktum att han var vänlig nog att låta mig sitta kvar i väntrummet medans jag tog det oerhört viktiga provet.

När jag väl kom in på hans rum tog han upp en penna och satte sig och rättade! provet mitt framför ögonen på mig. han noterade säkert att jag inte hade skärsår på underarmarna(inga plus i kanten här inte). Provresultatet måste iaf ha varit något i VG- trakten för jag vann inte förstapris(psykolog) men väl ett tröstpris; ett recept på piller så att jag kan låssas som att problemet inte existerar i all evighet. Denne duktiga läkare är förövrigt den enda doktor min mormor någonsin skällt ut(dock inte för denna insident, det var när han förvägrade min mor sjukskrivning).

Som tur var har dom även bra läkare på sundbrolund som man kan få träffa om man har en väldigt påstridig mamma som skriker: "- Nej inte ***** ******(cencur)!" När receptionisten föreslår idiotiska doktorer, dom håller hårt på doktorer liksom psykologer i dom norrländska små byarnas vårdcentraler. Den vettiga doktorn har iaf rosa foppatofflor på fötterna som hanslänger upp på skrivbordet också lyssnar han ordentligt och verkar faktiskt bry sig omatt man ska få ordentlig hjälp, han tog till o med blodprover på mig för han tyckte jag såg blek ut.

Så här har du mamma, historien om MVG-doktorn i bloggformat

P.S Om ni inte fattade det så kallas han MVG doktorn efterssom han gillar att sätta betyg på ens psykiska tillstånd, är han inte för gullig!

Tusen år sedan sist. Idag är total ångest, jag befinner mig verkligen i toppform *sarkasm* har inte sovit på hela natten. Men det kanske är passande med tanke på att jag ska till doktorn och försöka verka så psykiskt instabil som jag bara kan, så att jag kanske kanske kanske får något annat än piller som gör konstgjorda solar i mig. Fan det här kommer gå åt helvete, när jag inte sover ordentligt är jag den jobbigaste personen i världen och jag gråter över ingenting. Hellst av allt vill jag nog släpa med mamma hela vägen in till doktorn och slippa vara "vuxen" och klara det här själv. Det mest ultimata är att vara liten, när man var det förljde mamma alltid med in till doktorn när man var tvungen att åka dit. Och man fick fina bamse plåster när man tog blodprov också. Jag hatar att betala pengar för sånt jag inte vill göra, speciellt när jag inte har råd att undvara dom. Dessutom är den min och nicks treårs dag idag, och den ska alltså firas med att han jobbar och jag ska försöka framstå som psykiskt störd. Är inte världen en fantastisk plats, med tanke på att världen är som den är, är det inte underligt att man inte orkar andas. Jaja jag ska få träffa anne-louise iaf det blir bra  

Inatt har jag inte sovit en blund, jag har sträckläst norwegian wood. När man läser vissa böcker känns det ibland som om man har fått nya vänner, man tar någon karaktär till sitt hjärta och känner sig sedan helt övergiven när boken tar slut.  Fasst det är inte samma känsla som när man har fasstnat helt i en berättelse och bara vill gråta när den tar slut. Jag önskar att jag kunde träffa en människa som Midori, jag beundrar henne verkligen. Det är kanske så när någon har så många egenskaper som man själv saknar, jag önskar att jag också kunde vara stark och klara av att vara glad även när saker är jobbiga. Jag menar hälften av mina släktingar har inte dött i cancer, och jag kan ändå inte vara glad. Jag är mer som Naoko, och henne hade jag inte särskillt mycket till övers för. Det var i alla fall skönt att läsa något lite mer känslosamt efter att ha läst om jag kunde drömma, det betyder inte att jag inte gillade den boken, det var en sådan som fick mig att villja gråta för att den var slut även om det två böcker till i den serien. Det kanske är för att det är en ungdomsbok, men den känns inte riktigt som jag vill att det ska kännas, eller så är det för att jag läste den på svenska, jag vill köpa alla tre böckerna på engelska det kanske känns bättre då. Jag saknar sunshine jag hoppas verkligen att marielle inte har tappat bort den, känns som om det kan vara dags att läsa om den igen. Den boken är verkligen otrolig, det är den första boken jag verkligen känt för att läsa om, har läst den säker fyra gånger det senaste året och den blir bara bättre för varje gång, jag förstår inte hur det går till. Fasst jag blir ledsen varje gång jag har läst ut den för jag vill veta vad som händer sedan, men jag gillar Robin McKinleys sätt att se på saken, att om det inte kommer en berättelse som vill bli skriven till henne så kan hon inte skriva den. Att hon inte kan skriva en uppföljare bara sådär, så med det i åtanke nöjer jag mig gärna utan uppföljare. Haha jag verkar nog jätte virig men ha medlidande med mig efterssom jag trots allt inte har sovit på hela natten. Jag önskar jag hade fått veta hur det gick med Midori boken slutar lite oavslutat för henne men det är väl meningen att jag ska tänka ut det själv, fasst då känns det inte riktigt sant. Jag pratar i natt mössan