Idag skiner solen och gör sitt bästa för att smälta bort snön till min födelsedag. Jag hoppas jag får en klarinett <3 Ska gå ut på balkongen om ett tag och sitta i solen i sällskap med min ensamhet och en mugg te. Det är sånna här gånger jag känner mig ensamast i världen, jag önskar att jag hade mina systrar här, mamma, pappa, annika eller bara någon att prata med.

Jag kanske kan skriva lite i mitt block, eller prata med mig själv, hoppas nån av grannarna hör och tror att jag har rymt från något mentalsjukhus ;) Jag skulle villja läsa sunshine för första gången idag, det hade varit perfekt. Dumma jag har lånat utt alla mina andra McKinley böcker så jag kan inte läsa min favorit författare :( jag hade velat ha en vän jag kunde plocka fram ur garderoben när jag behövde den, fan vad själviskt. Depp depp har hunnit ikapp one piece releaserna så kan inte titta på världens skönaste pirater heller. Jag kan inte hitta bra anime serier längre, ååh jobbigt, hade velat ha lite ny manga att sätta tänderna i(speciellt gravitation 12). Inga nya bra uppdateringar på onemanga heller. Allt utom vädret är mulet idag, dimma i hjärtat, mår kanske lite bättre när jag varit ute i solen ett tag. 

Idag tänkte jag berätta om MVG-doktorn för mamma föreslog att jag skulle blogga om honom. Mamma brukar skratta sten mycket åt saker jag berättar, hmm jag borde fixa tillbaka mina mariedotter bilder jag målade som hon tyckte var roliga och lägga upp bilder på dom. Iaf MVG-doktorn;

Sist jag var hos doktorn lärde jag mig att man var tvungen att låssas vara ett totalt nutcase för att få träffa en psykolog(vilket jag omlärde mig att man inte alls måste när jag var där igår). När jag kom dit och satt i väntrummet kom doktorn ut med ett fint litet prov, ett test för att evaluera mina kvaliteer som psykstörd. Detta prov innehöll frågor så som om jag bryr mig mindre om mitt utseende nu än förr?, om jag är mer självdestruktiv? och om jag orkar mindre?

Svara fick jag göra i dom klassiska hur mycket detta stämmer in på mig svaren allá:

stämmer mycket, stämmer ganska mycket, stämmer nästan inte, stämmer inte.

Tål att påpekas gör även att jag aldrig träffat människan som skulle läsa det här förut och det faktum att han var vänlig nog att låta mig sitta kvar i väntrummet medans jag tog det oerhört viktiga provet.

När jag väl kom in på hans rum tog han upp en penna och satte sig och rättade! provet mitt framför ögonen på mig. han noterade säkert att jag inte hade skärsår på underarmarna(inga plus i kanten här inte). Provresultatet måste iaf ha varit något i VG- trakten för jag vann inte förstapris(psykolog) men väl ett tröstpris; ett recept på piller så att jag kan låssas som att problemet inte existerar i all evighet. Denne duktiga läkare är förövrigt den enda doktor min mormor någonsin skällt ut(dock inte för denna insident, det var när han förvägrade min mor sjukskrivning).

Som tur var har dom även bra läkare på sundbrolund som man kan få träffa om man har en väldigt påstridig mamma som skriker: "- Nej inte ***** ******(cencur)!" När receptionisten föreslår idiotiska doktorer, dom håller hårt på doktorer liksom psykologer i dom norrländska små byarnas vårdcentraler. Den vettiga doktorn har iaf rosa foppatofflor på fötterna som hanslänger upp på skrivbordet också lyssnar han ordentligt och verkar faktiskt bry sig omatt man ska få ordentlig hjälp, han tog till o med blodprover på mig för han tyckte jag såg blek ut.

Så här har du mamma, historien om MVG-doktorn i bloggformat

P.S Om ni inte fattade det så kallas han MVG doktorn efterssom han gillar att sätta betyg på ens psykiska tillstånd, är han inte för gullig!

Tusen år sedan sist. Idag är total ångest, jag befinner mig verkligen i toppform *sarkasm* har inte sovit på hela natten. Men det kanske är passande med tanke på att jag ska till doktorn och försöka verka så psykiskt instabil som jag bara kan, så att jag kanske kanske kanske får något annat än piller som gör konstgjorda solar i mig. Fan det här kommer gå åt helvete, när jag inte sover ordentligt är jag den jobbigaste personen i världen och jag gråter över ingenting. Hellst av allt vill jag nog släpa med mamma hela vägen in till doktorn och slippa vara "vuxen" och klara det här själv. Det mest ultimata är att vara liten, när man var det förljde mamma alltid med in till doktorn när man var tvungen att åka dit. Och man fick fina bamse plåster när man tog blodprov också. Jag hatar att betala pengar för sånt jag inte vill göra, speciellt när jag inte har råd att undvara dom. Dessutom är den min och nicks treårs dag idag, och den ska alltså firas med att han jobbar och jag ska försöka framstå som psykiskt störd. Är inte världen en fantastisk plats, med tanke på att världen är som den är, är det inte underligt att man inte orkar andas. Jaja jag ska få träffa anne-louise iaf det blir bra